IT FEELS DIFFICULT.
Det känns, det känns i magen och det gör ont. Det bör inte göra ont, det bör inte kännas. Men det känns. Kroppen ryser och hjärtat slår fortare. Tankarna pratar och yrar, tankarna för mig längre bort än var jag redan är. Det gick fort, allt för fort att glömma. Och nu är man på samma plats som förut. Nu är det dax igen. Men jag tillåter inte det. Jag tillåter inte allt falla som förut. Jag tillåter inte styrkan att falla. dagar, veckor och månader har gått. Kroppen känns svagare, styrkan höll sig i månader och nu, när ögonen fått se det som aldrig skulle hända har setts, och har hänt. Nej. Inget ont kommer att hända, inget ont, det blir bättre. Jag lovar, det blir bättre, mycket bättre.
